Att skriva av sig lite sorg...

Jag får ofta frågan hur jag mår och vad skall man säga? Humöret går upp och ner och det är inte alltid lätt att veta vad man tänker på. Svårt att sätta ord på hur jag mår. Å ena sidan så mår jag faktiskt helt ok. De fysiska krämporna har nästan helt försvunnit och är i stort sett borta. Vågar väl inte riktigt ge mig ut och springa eller träna men det känns inte långt borta. Vore skönt att komma ut och köra ett riktigt löparpass och låta kroppen bli helt slut och få en massa frisk luft. Att springa bort från allt jobbigt på något sätt. Å andra sidan har jag ingen energi alls och jag känner mig trött och vill bara lägga mig och sova bort en hel dag. Nu har Theo varit sjuk en vecka och jag har haft honom intill mig hela dagarna vilket inte ger mig något val annat än att bara vara. Humöret hålls uppe med hjälp av honom, på gott och ont.
Jag har varit ute i ett par ärenden. Först var jag på Coop och träffade så klart en kompis från jobbet. Av ren reflex säger man glatt "Hej!" och sen kommer så klart frågan "Hur mår du?". "Bra!" Säger man också av ren reflex men sen slår det en som ett slag i magen och ögonen fylls med tårar. Samma sak hände på Theos dagis när jag var där och hämtade hans overall. Att se alla vänliga snälla människors medlidande när dom ser hur ledsen jag är gör det hela bara än värre. Jag förstår inte när det skall vända och jag kan ta en sån situation. Jag har bokat in en tid hos kuratorn på tisdag. Då får jag se om jag kan få några tips eller råd om detta. Eller hur man skall hantera det.

Vi valde att hälsa på vår lilla tjej på sjukhuset för ett sista farväl till krabaten vart hjärta vi sett slå så många gånger. Det kändes som det kunde hjälpa... Jag vet inte om det gör det men nu kan vi i alla fall inte ångra att vi inte sa hej då.
I morgon känns säkert allt lite ljusare än idag. Då kommer en ny sol upp på en strand i Malaysia. :-)