Rapport från Rum 813

Nu har vi landat, vilat och kommit till rätta på rummet. Allt har verkligen flytit på och hela förlossningen kändes nästintill magisk. Något helt annat än den första. Det var lugnt när vi åkte in och de riktigt jobbiga värkarna höll på under så kort tid så jag hade liksom koll under hela förslossningen. Kändes helt enormt när jag fick krystvärkar endast två gånger (!) innan hon kom ut. Det var annat än när Theo kom. Vi hade en barnmorska som var en riktig klippa (Yasmine). Hon var så lugn och duktig på att kommunicera med oss så vi verkligen kände att vi gjorde de val vi ville. Självklart fick vi god vägledning med valen. Jag fick också beröm för jag var duktig och det är klart man blir lite stolt och smälter för sånt! :-) Dom tycket det var konstigt att jag var så stark som var ute i korridoren och gick när jag hade öppnat mig från 5 till 9 cm på bara någon timme.
Idag var Theo och mormor här en stund efter lunch. Theo var lite ovan med den nya situationen men han var glad och lite stolt över sin lilla syster. Det lyste igenom tycker jag. Tyvärr tog vi bara bilder med de riktiga kamerorna så dom bilderna får vänta. Theo har nu följt med mormor hem för att äta middag på restaurang med morfar och familjen Petrén. Två förväntansfulla kusiner har jag hört ryktas om. :-) Speciellt Emelie är glad att äntligen få en liten tjejkusin.
Nu ligger vi uppe på rummet och är lite sega efter sömnbristen i natt. Lillskruttan sover på Rickards bröst sedan ett par timmar tilbaks och det är nästan lite långtråkigt här. Vi skall snart gå ner och äta lite middag och sedan får vi väl titta lite på tv.
Namnfrågan är inte riktigt löst. Det lutar åt ett håll men vi skall prova det under kvällen och se om det "fungerar". Det är ju så himla svårt. Jag förstod att Rickards teori att "man ser när hon kommer" inte skulle fungera. ;-)