Fy vad bra jag har det!!!!

Jag följer en blogg som min vän Johanna har en länk till på sin blogg. Den bloggen handlar om en tjej som inte har lyckats bli gravid på naturlig väg. Hon har därför genomgått en IVF med ägg som hennes goda vän har donerat. Tänk er det… vilka tankar skall inte det kunna dra runt i hjärnan? Hur som helst så har hon precis tyvärr fått beskedet att den första IVFen inte fungerade utan tvingas göra om det. Förstå vilken jobbig tid hon har. Dels tiden som gått, med IVF behandlingen som vad jag förstår skall vara superjobbig, och dels den tiden hon har framför sig att smälta det negativa beskedet. Jag har verkligen sådan tur som har ett litet barn i magen som ligger där och sparkar som en tokig (sover du aldrig?). Självklart har det inte alltid känts så lätt med tanke på den oro jag känt att något skall hända igen, men för varje dag som går så känns det bättre och bättre. Det är mindre än hundra dagar kvar och jag är medveten om att den tiden är lång (tre månader är ganska långt), men satt i perspektiv så känns det rätt kort och jag förstår inte idag vad som skulle kunna få mig att tycka det är jobbigt? Jag kan inte komma på något…  Jag är lyckligt lottad helt enkelt och det är skönt att träffa vänner och bekanta som man inte träffar så ofta eller som inte ens visste att jag var gravid igen. Dom strålar ut i ett leende och ser så lättade ut att magen växer. Åtminstone känns det som alla verkligen har en sån medkänsla för mig och Rickard att det skall gå bra denna gång. Tack för allt stöd och för alla tummar som ni hållit för oss! Fortsätt gärna….