Den omöjliga ekvationen

Så kommer den klassiska omöjliga ekvationen till min blogg. Glöm inte att jag är otroligt stolt och glad över mina två små barn men jag vill bara ha något att se tillbaks på om ett par, tre år då läget är lite mer under kontroll…

7.00 ”Kuckeli kuuuu klockan är sju” hörs från Theos sovrum. Sedan ”Maaammaaaa kooom”. Han vill alltid att jag skall komma för då kan han oja sig lite extra och berätta hur ont i benen han har och därför kan han inte klä på sig. Man skall inte curla sina barn ekar det bak i huvudet så jag försöker peppa Theo att ställa sig upp och klä på sig då jag lagt kläderna i rätt ordning så fram blir fram. Ser bättre ut på dagis då. Han får även välja kläder själv. Man väljer sina krig heter det ju.
Under tiden har Emma vaknat och skriker från vår säng. Man skall inte ha små barn i sängen. Dom kan dö i plötslig spädbarnsdöd då. Jag vet ju det men för att få så mycket sömn som möjligt så får hon ligga där. Bäst för husfriden i övrigt. Vi vill ju inte ha en trasig mamma. Tar man upp Emma och byter blöja så är hon som en solstråle. Hon jollrar och har sig och blir glad när hon får nya fina rosa kläder på sig. Hur ska jag stå ut med allt rosa undrar jag?!

8.00 Frukosten serveras på plan 1. Det är om möjligt den svåraste ekvationen. Theo orkar ju först och främst inte gå nerför trappan för han har ont i ryggen och benen. ”Ska vi åka till sjukhuset?” När trodde väl det. Antingen fungerar det med den frågan eller så får man tjata ytterligare 10 minuter och sedan tar man tag i hans arm och ställer honom upp och talar med mycket högre röst (läs antagligen skriker). En fyraåring kräver en massa kärlek för att inte bli svartsjuk på sin lilasyster. Jag vet men var går gränsen???
Väl nere vid frukostbordet så är det ju det klassiska. Vad man skall äta. Det har pågått länge, redan innan Emma kom så det är inget nytt. Det är dock en extra krydda med i det hela. Emma skriker. ”Jag vill inte ha skrik i mitt hus!!!” Skriker Theo i munnen på Emma. Jag vet inte hur han får det att gå ihop men så är det. Ibland går jag ifrån bordet med Emma på armen för att Theo skall få matro. Han äter då litegrann men sedan smiter han iväg. Brukar sluta med en smörgås och ett par skedar yoghurt i alla fall. Det räcker tydligen för honom så det är väl ingen idé att tjata mer på honom.

8.45 Nu är det dags att bege sig till dagis. Nu har faktiskt Emma ofta somnat så hon är inget bekymmer. Ytterkläder på! Jag behöver ju inte säga vad som händer. Rösten i bakhuvudet säger Man skall inte curla en fyraåring med att klä på den samtidigt säger den andra rösten Det är viktigt att ge en fyraåring som just blivit storebror massa kärlek. Det blir lite tufft men till slut får vi på alla kläder med lite kompromisser, beröm och lite hot.

8.54 In i bilen. Nu vill Theo inte åka min bil med den gamla stolen utan vill åka i pappas. Det kommer vi förbi ganska lätt och in på dagis kliver han med ett stort skratt när han ser sina kompisar. Underbart!

9.00-14.00 Nu har jag några timmar på mig att ta hand om Emma som sover ca 15minuter i sträck i sin vagga. Hon har ju så ont i magen så jag misstänker att det är den som bråkar med henne. Nu har jag fått lite råd från BVC. Ge henne Semperdroppar, ge henne Minifom och ge henne katrinplommonpuré (och så klart AD droppar). Allt detta skall jag försöka få in i hennes lilla mun mellan skriken. Hon bli om möjligt ännu rödare i ansiktet och skriker ännu mer för nu är hon förbannad också.
Ja försöker duscha snabbt och föna håret. Det får man oftast göra medan hon skriker lite och det känns hemskt men annars blir jag inte människa om jag inte får duscha.
Ibland får jag lite saker gjorda hemma. Som att hastigt slänga in lite tvätt i maskinen, hänga tvätt, samma sak med diskmaskinen, dammsuga, tvätta badrum. Vi är ju två vuxna i denna familj som delar på sysslorna. Tack och lov! Men hur man hanterar en annan vuxen får vi ta en annan gång.
På måndagar och fredagar har jag lite mer tid med bägge barnen eftersom Theo inte går på dagis då. Mitt bästa knep då är att hitta på någon aktivitet som tex att gå på museum eller liknande eftersom jag då gör det lite lätt för mig och slipper lunchproceduren. Då får jag istället dåligt samvete över att tex gå på McDonalds eller liknande. Det har jag dock försökt att inte ha. Huvudsaken mamma är ”hel”…

14.00 Hämta Theo. Nu har han äntligen förstått att han inte får mellis på dagis så det är lite lättare nu. Det krävdes dock ett mindre sammanbrott från min sida att få honom att förstå att han får mellis hemma och han får det som bjuds. En leverpastejmacka flög ut i hallen när jag var som argast. Tror inte man skall slänga mat men jag tror Theo förstod att det var under extra ordinära omständigheter. Han skämdes lite över sitt gnäll då.

14.30-16.00 Nu skall det lekas. Helst skall det lekas med Theo utan att Emma skriker. Uppmärksamhet och kärlek bla bla… Kl 14.30 går det ganska lätt men ju längre tiden lider och ju tröttare och hungrigare Theo blir desto svårare blir det. Vi bygger dock lego och har lite mysigt. Ibland slänger vi in en fika efter någon timme för att vi skall hålla humöret på topp. Jag sätter på radion så jag får lite extra att lyssna på. Alltid trevligt samtidigt som man bygger lego, degar, ritar eller klipper. Theo klickar lite på youtube för att se melodifestivalbidragen. Han är så söt när han gör lite moves framför datorn! Jag skall också erkänna att det blir lite tid framför FB med Emma på axeln. Det är svårt att få något gjort när hon skriker.
Nu när det är fint väder ute så har vi så klart varit ute mycket. I går tex gick vi in i skogen. Lite meckigt med vagnen men man får ju kämpa lite! Sandlådan är superkul tycker Theo, jag står bredvid och vagnar Emma så hon inte skall vakna. De mysigaste stunderna är när vi tar en promenad till bygget och Theo cyklar bredvid. Han cyklar och sladdar och babblar och det är faktiskt riktigt trevligt! Tills vi kommer tillbaks till Ölsta. Då får han ont i benen igen.

16.00-18.00 Nu börjar djävulstimmen. Den här ekvationen är svårast. Hur man lagar mat med en skrikande Emma och en tjurig Theo dvs det skall gå fort. Maten skall vara varierande och nyttig, inte halvfabrikat då tänker jag på Theo som å andra sidan älskar onyttig mat som är just halvfabrikat. Du skall inte äta lök och helst inte dricka mjölk då tänker jag på Emma. Till slut står maten i alla fall på bordet och Rickard dyker upp i samma veva. Då står jag med Emma i famnen för hon prickar alltid in lite kolik precis i samband med måltider. Rickard får Emma som ett brev på posten. Stackarn! Faktiskt så menar jag det för det har säkert varit en jobbig dag för honom också med all stress men för mig betyder det mycket att få lite andrum.

18.00 Bolibompa. Man skall inte ha tvn som en barnvakt. Ärligt talat så skiter jag i det. Theo behöver lugn och ro en stund och det är säkert massa nyttigt dom lär sig på Bolibompa. Tänk bara på Hjärnkontoret och Evas Superkoll som Theo älskar.
19.30 Läggdags. Inget nytt här. Skriker Emma så ammar jag henne så det blir tyst och lugnt medan Rickard läser en saga. Annars lägger jag Theo så han får lite extra kärlek av mig. Jag är som vanligt mesig och även fast vi bestämt en saga så blir det alltid en kort extra. Då vet jag att han somnar av sig själv sedan. Theo är riktigt duktig med att somna. Ibland vill han inte men oftast så räcker det med att kanske gå in en enda extra gång och ligga en stund bredvid honom. Det är mysigt!
Resten av kvällen så försöker jag få saker och ting gjorda. En snabb dammsugning eller hänger kläder. Ibland händer det att tvättmaskinen glöms bort och vad gör väl det. Det får vänta tills i morgon.

22.00 Tror jag nog kan säga att det senast är 22.00 som jag stupar i säng. Då har Emma fått på sig pyjamasen och ligger i sin egen säng faktiskt! Det finns inget bättre än att lägga sig i sin säng utan något barn. Slå på tv’n och titta på sporten och känna att ögonlocken stängs. Det gör dem illa kvickt. Nästan för snabbt för man skulle vilja njuta lite mer av denna stund. Det är väl även nu som man skall försöka rädda förhållandet med lite mys med mannen. Jo visst händer det men inte särskilt ofta måste jag erkänna. Den tiden kommer kanske… Sussa gott!!!