Men oj vad tiden rusar fram. Emma är snart en månad och väger 3800 g nu. Hon har gått upp nästan 300 g på en vecka. Det är ju mycket!!! Hon har blivit duktig på att fixera blicken nu. Det gäller att njuta av stunden för den lär aldig komma igen. Jag kommer ihåg när Theo var alldeles nyfödd och jag önskade inget hellre än att han skulle växa till sig och börja gå och prata. Jag vet, det var en konstig önskan, men så tyckte jag i alla fall. Denna gången inser man hur snabbt tiden går och jag njuter på ett annat sätt. Ok det är ju inte så kul att amma en hel natt och jag vill gärna ha just den biten överstökad, men jag inser ju att tiden verkligen går snabbt så det känns inte så farligt. Detta skriver jag trots att jag höll på att bli tokig när jag såg att klockan var 06.18 i morse och det kändes som Emma aldrig somnat utan gnällde hela natten. Idag skall hon få hålla sig vaken mer så hon sover bättre om natten. Det ska vi bli två om! Hon skall även få gå på restaurang för första gången i kväll så då gäller det att hon åtminstone sover delar av det besöket så jag kan njuta av maten och få äta med kniv och gaffel. Det är ju inte så roligt att amma samtidigt som man får maten skuren och äta med gaffel. :-)
Idag svängde vi förbi farmor och Janne som nu kommit hem från Cypern så dom fick se Emma för första gången.
19 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag kom på att hon redan varit på restaurang.... Den gången sov hon hela tiden. :-/
/Karin
Vi längtar så att få träffa Er ordentligt och att få hålla och snusa på Emma. Det var jättesnällt av Dig Karin att Du kom så vi fick titta på henne, fast att det blev i porten. Vi hoppas att vi snart blir fri från våran eländiga förkylning. Hoppas Ni får en trevlig kväll. Kram från farmor och
Janne
Njut, njut, njut för precis som du säger så kommer det aldrig tillbaka.
/Vickan
Verkar ju som lilla söta Emma skötte sig utmärkt på restaurangen igår. Kul att träffa er alla där!
Kram Johanna
Alla åldrar har sin charm även vakna bebisar mitt i natten... man måste ju gå på nått som orkar med det. /Kram
Skicka en kommentar