13 149 dagar senare...

Tänk att jag levt 13 149 dagar idag. Undrar vilken dag jag vill minnas bäst? Det finns några tillfällen då jag suttit och tänk att detta skall jag fotografera med min näthinna. "Det här ögonblicket får jag aldrig glömma!". De flesta av dom tillfällena är ju faktiskt när man är på semester och man verkligen har tid att tänka så. När solen går ner sakta och det är alldeles varmt runtomkring en och tiden nästa står stilla, eller man ser alptopparna med klarblå himmel runtomkring. Sen har vi ju dagen då Theo föddes! Det är ju så klart en vändning i mitt liv och det är svårt att ens skriva utan att ögonen fylls med tårar. Vad lyckliga vi är som har honom. Men just den morgonen när han föddes var ju lite omtömlande och det var ju alldeles för många känslor för att kuna ta in allt. Som tur är så finns ju Theo kvar och varje dag med honom är ju unik på olika sätt.
En annan dag är ju då jag träffade Rickard och vår första semester i Norge. Vi satt och tittade ut på fjällen mellan alla regnskurar. Kallt var det men vi värmde oss med soppa som vi gjorde i trangiaköket. Det var mysigt! Det mesta man minns är ju faktiskt de senast åren måste jag erkänna. Till undantagen hör ju så klart dagen jag tog körkort. Jag var så glad att jag låste in nycklarna i bilen och körde mot rött första dagen. Det finns ju fler minnen som är från lite längre tillbaks i tiden (studenten, segrar med fotbollslaget etc) men det är lite svårare att ta på. Idag väljer jag att lägga alla tråkiga och ledsamma minne bakom mig för det finns ju så klart med i bakhuvudet också men mer som erfarenheter.

Jag fyller 40 år en lördag. Då borde det ju bli en brakfest. Eller vad tycker ni?