Uppförsdröm

Jag tittade på Sportnytt igår och hörde ordet Uppförsdröm. Det var Susanne Ljungskog, cyklisten, som tydligen älskar uppförsbackar. Cyklister (och många andra som håller på med uthållighetssporter) är ju lite knäppa. Dom älskar att plåga sig själva. Man förstår ju lite varför. Det betalar sig dubbelt när dom väl lyckas.
Jag drog en parallell med mitt jobb. Varför blir man projektledare? Sätter sig mitt i elden och försöker reda ut alla problem. Det flyter ju liksom aldrig på av sig själv. Som en uppförsbacke. Bara att trampa på man får inget medrull. Men så kommer man till små krön där man får lite medrull och det är riktigt stimulerande. Just nu är jag väldigt otränad och backarna känns mycket tyngre än vad dom egentligen är. Målet är väl att bli så vältränad att det blir som en uppförsdröm.