En vän till mig har en blog som jag läste i förmiddags. Jag är ju hemma med Theo idag så jag kollade som hastigast mailen och mina vänners bloggar. Alltid kul. Jag fick sedan tid att fundera lite i ämnet hon berörde.
I den bloggen skrev hon om huruvida tjejer som "tar plats" accepteras eller inte. Det satte lite funderingar i mitt huvud. Jag tror också att det kan vara så att tjejer oftare än killar inte "får ta plats". Men sen funderade jag även i de banorna att det inte alls behöver vara så. En tjej som tar plats kan mycket väl bli accepterad i en grupp. Har fler såna exempel från jobbet tex. Jag tror det handlar lika ofta om personkemi. Det tror jag är en nog så viktig punkt. Jag tror tex att om en person tar mycket plats och att personerna i gruppen är mottagliga för det så är allt frid och fröjd. Lika mycket som en person som inte tar plats utan mest är med på sin kant blir accepterad. Tror tex att en person som sitter tyst på sin kant och får höra gliringar som "Faaan vad du håller låda!" kanske inte heller tycker det är så himla roligt.
Men det viktigaste av allt. Behöver man alltid accepteras av alla? Kan man inte bara "köra sitt race"? Man måste ju var sig själv. Man har ju sina bästa vänner bakom sig i alla fall. Tjejer som killar... som tar mycket eller lite plats.
Det var mina funderingar. Vad tror ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
måste bara säga mina erfarenheter...
Om vi pratar om vuxna håller jag med dig Karin, personkemin är en stor del av det.
Beträffande barn kan det vara annorlunda. Har en dotter som tar plats och hörs och syns hos dagmamman, vilket dem tycker är SÅÅ bra. Tjejer ska inte bara sitta och vänta på sin tur. Men är det ok när en kille är högljudd? Oftast inte han ska lära sig att sitta still och vänta!
Konstigt det där med bryta könsroller. Strävar man efter att bli som det andra könet eller?
Jag tror att man kan ta stor plats men på olika sätt...Beror nog på hur man gör det!
Jag håller med, man kan nog ta plats på olika sätt!
Skicka en kommentar