Tiden går fort när man har kul...

Jo då, allt blev klart till jul. Henrik och Annica fick göra de tyngsta bitarna så vi slapp ganska lindrigt undan. Jag är helt klart nöjd med julafton. De viktigaste bitarna var med så som familjen, god julmat, julklappar, pussel och spel på julaftonskvällen. Mysigt! Det som saknas behöver jag inte ens nämna... alla vet. Annica och jag funderade på att duka utomhus på altanen men hejdade oss. Det blir säkert ännu varmare nästa år.

I övrigt har ledigheten varit hektisk. Har dock hunnit med det jag skulle. Varit två vändor in till stan tom. Den andra är värd att beskriva lite närmare. Vi fick varsit presentkort för två personer på en restaurang från jobbet förra julen och dom skulle man utnyttja innan årets slut vilket vi klarade med en liten marginal. Vi hade redan i september frågat om Stefan och Erika om dom ville hänga med som tack för hjälpen för något som jag misstänker att Stefan inte gärna vill att jag skriver ner svart på vitt. Vi var alla fyra ense om att juldagarna skulle funka pga alla andra aktiviteter och sjukdomar som satt stopp för att vara lite mer spontan. Hur skulle vi lägga upp kvällen då? Bordet var dukat till 19 och alla kände att det var lika bra att ta en helkväll när man ändå hade barnvakt. Vi bestämde att alla fyra fick välja en pub eller likande där vi kunde ta en fördrink innan maten eller en eftersläckare efter. Rickard fick välja först. Det självklara valet för Rickard blev en pub vid namn Glenfiddich (uttalas Glenfiddick fick vi höra av den lite buttra men samtidigt pratsjuke servitören). Ölen var sisådär men Rickard blev i alla fall nöjd. Vi skulle hinna med ett ställe till innan maten. Det blev Stefans val. Mandus ett stenkast från Bistro Ruby där vi skulle äta. Stefan är rätt praktisk. Vi klev in på stället genom ett par tjocka röda sammets draperier. Lite mörkt och varmt var det. Hon som stod i baren såg inte ut att kunna blanda några drinkar, enades jag och Erika om till en stor besvikelse. Vi satte oss och tittade oss runt lite. Skumma människor! Den ena såg värre ut än den andre. Piercingar, tatueringar, konstiga frisyrer... Så kom en annan servitör ut en kille som kunde göra drinkar! (Vi vet förstås inte om hon verkligen inte kunde göra drinkar men vi hade redan stämplat henne som oduglig). Rickard och Stefan tog ett par supergoda romdrinkar och jag Erika varsin Cosmopolitan. Supergoda trots att det inte var skum på dom! När vi satt och sippade som bäst så hade Stefan och Rickard, som satt med ansiktet mot väggen, noterat både det ena och andra. Tavlor med motiv på diverse kroppsdelar, en QX utmärkelse och lite annat smått och gott. Vi la ihop ett plus ett och räknade ut att vi satt på en bögbar. Kul!!! Man kände sig riktigt malplacerad bland dom människorna. Det var vi som i själva verket var skumma. Erika messade sin bror och frågade "Är Mandus en bögbar?". Svaret löd: "Sover Dolly Parton på rygg? Hur hamnade ni där?" Och det var ju en helt annan fråga.
Så var klockan sju och vi gick till Bistro Ruby och käkade. Inget att skriva hem om men maten och vinet var helt ok! Dessertmenyn såg lite halvtråkig ut och servitrisen dröjde så vi tog notan och gick vidare. Jag lobbade för "Creperie" på en tvärgata från Götgatan och de andra var inte svårövertalade. Med varsin supersmarrig crepe och lite mer att drick var middagen fulländad. Men var skulle vi nu? DBaser tyckte Erika och med lite övertalning så fick vi med Stefan som hade föredragit nåt lite lugnare. Vi stegade raskt in till kassan och Erika skulle stå för inträdet. Hon slängde fram en femhundring och fick en hundring tillbaks. Så tittade vi oss om. Långhåriga typer. Hårdrock i högtalarna. Neeej! Här kan vi inte gå in! Kassörskan som misstänkte detta höll fortfarande i femhundringen. Hon gissade nog att vi skulle vända på en femhundring. Man är rätt förutsägbar. Då stegade vi vidare upp mot slussplan igen och den här gången fick Stefan sin vilja igenom. Hiltons hotellbar fick duga för oss som började bli lite smått runda under fötterna. Där svslutade vi kvällen innan vi tog en taxi hem till Märsta. Nöjda och glada satt vi och summerade kvällen i den varma taxin. Jag somnade till när vi nästan var framme och drog en riktig sanrkning så Erika fick ett sista asgarv! Det bjuder jag på... eller har jag nåt val.

Dagen efter fick vi mycket gjort. Hämta bilen som var tvungen att startas med kablar hemifrån Britt-Louise, åka till Eurostop och köpe present till brorsan, äta på McDonalds, käka pannkakor hemma hos Classe och Johanna, hem till Henrik och fira hans födelsedag. Och så stupade jag i säng.

I morgon är det nyårsafton. Det ska bli skitkul. Hanna och Kristin med familjer kommer. Hanna står för förrätten och Kristin för efterrätten. Vi gör den traditionella oxfilén därimellan.