Med facit i hand...

Vilket tråkigt uttryck "Med facit i hand" är. Det blev jag varse om i går. Jag åkte inte hem klockan 16.30 som jag skrev. Rickard åkte hem 15.20 och kom till dagis 16.50! 1,5 timme till Märsta. Rickard rådde mig att vänta till rusningstiden var över... och med facit i hand... Suck!!!!!

Jag tog i alla fall bilen ner till Solna C (eg nära Solna C och gick sista biten) för att handla vinterstövlar till Theo och shoppa lite. Det var riktigt trevligt att ha två timmars shopping utan stress. Det var ju ändå trafikkaos ute så det var ingen idé att åka hem. Jag kammade hela Solna efter vinterstövlar och det fanns lite olika men det var fler än jag som skulle ha stövlar. Det är precis som med vinterdäcken. Man fixar sista dagen... Till slut hittade jag i alla fall ett par. Nu var det dags att ta tjuren vid hornen. Sätta sig i bilen och rätta in sig i ledet. E4'n var tydligen fortfarande som en parkeringsplats. Bilen startade och jag körde några meter. Men vad nu... Airbaglampan och ABS lampan lös! Jag tvärnitade några gånger för att fa bromsen att lossna men lampan slocknade inte. Jag stängde av bilen för att se om den slocknade när jag försökte starta den igen så var det tji. Den var tvärdöd. Fick hjälp av "Kling och Klang" att ställa den på en trottoar på ett övergångsställe. Och sen då...? Ja sen var det bara att gå ( i mina högklackade tunna stövlar som jag hastigt hittade i morse). Efter lite velande om jag skulle gå till jobbet eller gå till tåget så valde jag det sista. Vid Solna station fick jag beskedet att allla tåg var kraftigt försenade/inställda. MYCKET stora störningar i tågtrafiken upprepades fler gånger. Så kom det plötsligt ett tåg mot Stcokholm. Fel håll men ändå. Jag kunde ju ta Uppsala pendeln från Centralen. Jag ringde snabbt Patrik på Kaffeknappen och hörde om han visste om SJ tågen gick. Det gjorde dom inte. Dom (Patrik, Classe och Bobban) hade redan varit där och kollat. "Kom hit till Kaffeknappen" sa Patrik. Bra förslag. Då fick jag i alla fall lite sällskap. Classe skulle bara lossa bultarna från sin bil så han kunde få på vinterdäcken. En enda bultjävel lossnade inte. En bult från att vi kunde sätta oss i Classes varma bil och åka norrut. Vi fick hitta en annan väg. Upp till Kaffeknappen och bunkrade lite näring. Risifrutti, kaffe (riktigt gott), frukt och kakor och vidare på nya uppdrag. Vi bestämde oss med lite råd från headquarter Rickard (han satt och surfade på SL's sida) att ta pendeln. Klockan var nu strax efter 21. Det SKULLE gå pandeltåg enligt deras sida. Väl på Karlberg såg vi tåg efter tåg försvinna från TV skärmen men inga tåg kom. Ingen info om det skulle vara nåt tåg på väg. Vi ringde taxi. Vi velade om vi skulle ta tåget till stan. Ta in på hotell var på tapeten. Så plötsligt från ingenstans kom det ett pendeltåg. Det var inte bara vi som var förvåande. Hela folkmassan som stod uppe på Karlberg rörde sig på ett kommando ner mot plattformen. Och det var sant. Tåget gick till Märsta. Vad skönt det var att slå sig ner på ett varmt tåg. Classe ringde Johanna som skulle hämta oss vid stationen. Underbart! Resan flöt på tills vi var så där 1 km från Märsta station. Där hade växlarna tydligen fryst, så mellan Rosersberg och Märsta tog det minst 20 min. Det var skönt att sätta sig i Johannas varma bil kan jag lova. Tack för skjutsen! Klev över tröskeln hemma strax innan 23!

Hörde många berättelser i dag på jobbet. Wofflan tex hade tillbringat 7 timmar mellan Kista och Älta. Fan va surt!

Och med facit i hand.... Nej det ska man inte ens tänka på!